Då vädergudarna den senaste tiden med emfas utfört sin höstirritation och låtit himlen gråta floder över vår nejd tänkte jag att Ramhultafallet måste digna under de vattenmassor som skog och mark kastar utför fallet. Jag tog en tur dit under förmiddagen ….
Ramhultafallet är ju fotograferat i tusenden och åter tusenden gånger av lika många goda fotografer. Att prägla sin stämpel är svårt men här är några försök…
Första fotografiet är 5 minuter efter jag anlänt, ställt upp stativ och på med Haida ND filter… komposition…hmmm… exponering lång naturligtvis, är ju som alla vet vid det här laget svag för den effekten… ljuset från en molnstinn himmel som silas genom trädtoppar gav lite liv och skuggspel…. tja, sällar mig kanske till de tusenden goda fotograferna… kanske… ??
Fotografi två är lilla lilla grodan som tittar ut från sitt lilla gömställe precis vid fallet, undrar om vägen är fri för ett hopp ut i det blå… skulle inte fotografera annat än fallet idag men… den lilla stackaren påkallade min uppmärksamhet och vem är jag att ignorera en sådan liten prins/essa…. till slut hoppade hen iväg med långa flyktiga hopp till en rendezvous med likasinnande… antar jag… ?
Sista fotografiet…. ja, vad säger man… tänkte hitta en unik vinkel på en trädstam som liksom följde bergväggen precis i kanten av vattenmassorna… mitt i joxandet med kameran så ändrade vattnet riktning för en kort sekund och en dusch av Guds nåde sköljde över mig men framförallt kameran… tog ett kort under villervallan som rörde till mina synapser i hjärnan innan jag stapplade bort från den naturliga duschen… jag klarade mig vilket även kameran gjorde trots den ofrivilliga badstunden… och fotografiet… ja, det blir lite suddigt och dant när vatten är på lins och filter men i det här läget så gav det fotografiet en liten karaktär… kan jag tycka… ??
Så var min Ramhultaförmiddag…
